The story about me.

Jag har alltid levt på gränsen till utflippad,
för att jag är en väldigt spontan person. Jag kör stenhårt på
göra-först-tänka-sen-konceptet och får ibland stå mina kast
där jag inte tänkt på konsekvenserna utan bara just "kört".
Men det är ju just det som är det härliga, blir det bra så blir det bättre än bäst,
blir det dåligt kan det gå så illa att man bryter ihop.
Men hur det än går så tar ja mig alltid upp igen på ett eller annat sätt.
Detta gör mig till en väldigt passionerad människa, en oläslig varelse. Lite mystisk.
En karaktär man oftast minns och oftast har ett love/hate relationship till.
Det gör omgivningen spännande, varje dag för mig är ett nytt äventyr.

Det är bullshit att leva "safe". "Safe" är übertråkigt och enligt mig inget lyckligt liv.
Vara en i mängden, följa med strömmen...Nej hellre skulle jag ta livet av mig själv.
You gotta risk it to get the biscqit, måla utanför kanterna och tänka utanför lådan.
Vågar du inte tro på dig själv och satsa lite kommer du ingenstans.
Det är ett faktum, fråga vem som helst.

Hur som helst.
Nu är tiden kommen, jag är 18 år, har tagit studenten och kan göra precis vad jag vill.
Visst jag är en riktigt egotrippad, dryg, utseende fixerad bitch.
Men jag lever för det till fullo. Har det jag behöver, gör det jag vill göra,
och livet bara ligger där framför mina fötter och väntar.
Jag känner mig nästan lite allsmäktig, lite som gud över mitt eget liv.
Fuck ödet, fuch herren, heliga anden och sånt shit, det är ingen annan
än jag själv som kan påverka vart, när och hur i livet jag hamnar.

 
FYD / Ciao!